Lika eller olika?

 

Introduktion

Organisk Enhetssyn

I slutet av 60-talet presenterade den ungerskfödde juristen Stefan Hlatky en filosofisk teori om Guds existens som han kallade "Organisk enhetssyn". Han kom fram till sin teori genom att på filosofins område tillämpa naturvetenskapens rön om sambandet mellan energi och materia. Därmed kunde han kasta nytt ljus över de urgamla filosofiska frågorna.

Grundtanken är att hela verkligheten är en levande existens – en organism som vi i vår egenskap av medvetna sinnen ingår i på liknande sätt som cellerna ingår i vår kropp. Själva existensen, alltså Guds och vår bestående existens, är inte tillgänglig för våra sinnen. Det vi uppfattar med våra sinnen som universum, är ett hologram; en rörlig tredimensionell bild- eller energiprojektion.

Utställningen vill visa att vi i dag med hjälp av den moderna naturvetenskapens referens kan korrigera bristerna i de gamla filosofierna och komma fram till en fullständigt logisk förståelse av människans situation.

Utställningen presenterar den organiska enhetssynen och belyser grunddragen inom de fem stora världsreligionerna och naturvetenskapen samt anger deras respektive ställningstaganden till filosofins grundfrågor:

Vad är filosofi?

Helheten och delen

Så långt man kan se bakåt i historien har människan varit intresserad av identitetsfrågan: att förstå sig själv som en del av helheten; en del av hela verkligheten. Det såg man som en förutsättning för att kunna förstå meningen med hela tillvaron omdet nu finns en sådan.

Det människan ser av universum är stjärnor och planeter utspridda i rymden till synes utan sammanhang, och därför uppstod alltid frågan om det finns en osynlig helhet bakom mångfalden. Den frågan har under alla årtusenden lett till olika antaganden; att det måste finnas en Gud som har skapat vår splittrade och förgängliga verklighet eller att verkligheten måste ha en bestående form som existerar som en oförstörbar samhörighet bortom sinnenas räckvidd. Den oförstörbara verkligheten gav man olika namn: "det bestående varat", "det varande", "den bestående ordningen".

Behovet av sanning och den psykiska hälsan

Redan i de äldsta kända kulturerna betraktade man detta filosofiska intresse för den osynliga helheten och meningen med tillvaron som ett särskilt behov: behovetav sanning. Det behovet skiljer kategoriskt människan från djuren. Man var medveten om att behovet inte är påtvingat människan jämfört med de ofrånkomliga fysiologiska behoven som vi har gemensamt med djuren. Eftersom det inte är påtvingat på samma sätt kan människan lätt glömma behovet vilket skapar problemet med den sk. fria viljan.

Man räknade med psyket lika mycket då som i dag, men man utgick från att en motsägelsefri förståelse av hela tillvaron – hela sanningen – och en därav följande upplevelse av universellt medborgarskap är lika viktig för den psykiska hälsan som frisk luft, rent vatten och näringsrik mat är för den fysiologiska hälsan. Ett liv där människans sanningsbehov är tillfredsställt betecknade man i olika kulturer med olika namn som vishet, sällhet, salighet, frälsning, frihet, m.m. Naturligtvis kunde innebörden i dessa begrepp skifta beroende på vilken uppfattning man hade om helheten.

De två parallella kulturerna

Utifrån den synen på människan skiljde man kategoriskt mellan två olika kulturer. Den ena kulturen kallades världslig, med dagens terminologi "teknologisk", och handlade om människans möjlighet att skaffa kunskap om, utforska och styra "denna värld" som vi har ett påtagligt och objektivt förhållande till. Den andra kulturen kallades filosofisk, även "andlig", och handlar om det osynliga och bestående förhållandet bakom den synliga världen, ett förhållande vi inte kan inverka på.

Den världsliga kulturen och frågan om makt

Den världsliga kulturen gick ut på att odla och bevara alla färdigheter som människan behöver för att på bästa sätt klara samlevnaden med omgivningen med tanke på de fysiologiska behoven, fortplantningen och revirfrågan. Hit hörde allt som hade med makt att göra: handling, styrka, skicklighet, ägande, kunnande, konster och teknologi. Men även förvärvandet av sk. övernaturliga, parapsykologiska, krafter eller magiska, psykiska, krafter räknades också hit.

Den filosofiska kulturen och frågan om tro

Inom den filosofiska kulturen organiserade man samarbete för att odla och bevara den specifikt mänskliga förmågan: att genom logisk besinning räkna sig fram till, förstå och leva i medvetenhet om hela sanningen. Det första målet för den filosofiska kulturen var att med utgångspunkt från det synliga räkna sig fram till en logisk teori om den osynliga orsaken till allting. Man var medveten om att man i den yttersta orsaksfrågan bara kan arbeta med antaganden och teorier, och man kallade därför hela problematiken för trosfrågan. Målet var ursprungligen att komma fram till en absolut verklighetsförankrad entydig tro och därför inte ge sig förrän man hade funnit ett antagande som stämde med alla erfarenheter.

Spridningsproblemet

Om någon lyckades komma fram till en hållbar och motsägelsefri teori började det svåraste problemet för den filosofiska kulturen. Det allmänna förverkligandet av teorin krävde att man spred och lärde ut teorin - det verkliga utbytet börjar ju när flera blir eniga om en teori och alla strävar efter att på logikens basis bevara enigheten. Sedan gällde det att etablera teorin i den allmänna uppfostran, vilket är nödvändigt för att barnen ska kunna få klara och logiskt sammanhängande svar på sina naturliga, filosofiska frågor när de lär sig språket och därmed tillägna sig hela den teoretiska idéverkligheten som fungerar som människornas "egen" verklighet. Detta skapade behovet att samordna den filosofiska kulturen med den världsliga och att bevara teorins klarhet med tanke på generationsväxlingen.

På så sätt har olika teorier sedan urminnes tider överförts från generation till generation som svar på filosofins tidlösa frågor. Denna överföring har pågått i ett oavbrutet led, först via muntlig tradition och sedan även i skrift. Överföringen har antingen organiserats av präster eller invigda kring mer eller mindre auktoritära förkunnelser, religioner i vanlig mening, eller skett i friare former t.ex. inom hinduismen, och ibland pågått som ett splittrat sanningssökeri utan tvärfilosofisk ambition, som t.ex. i de talrika grekiska skolorna århundradena före kristendomens etablering.

Svårigheten som ledde till förvillelser

Av alla tecken att döma var man medveten om att det är klarheten - det logiska sammanhanget - som ger filosofin dess övertygande kraft och allmängiltighet, dvs. dess naturliga auktoritet som inte går att ersätta med varken "övernaturlig" eller "världslig" auktoritet. Att man i en historisk återblick inte märker så mycket av den insikten bakom all mysticism, auktoritetstro och vidskepelse beror på många saker men framför allt på kommunikationssvårigheten.

Innan de moderna massmedierna och de energidrivna kommunikationsmedlen tillkom fanns en praktiskt taget oövervinnelig kommunikationssvårighet: dels var människorna isolerade geografiskt, dels fanns det stora klyftor mellan människor ifråga om utbildning och därmed sammanhängande språkbruk. Allt var baserat på samtal och det fanns få böcker och få läs- och skrivkunniga. Att fullständigt förmedla en filosofi och bevara dess klarhet var nästan omöjligt. För att nå ut till allmänheten var man tvungen att göra åtskilliga förenklingar och populariseringar, och binda filosofins bevarande till auktoritetstro och därmed sammanhängande kulthandlingar.

Den geografiska åtskillnaden har bidragit till att kulturerna har utvecklats på olika sätt. Olikheterna har sedan skapat brytningar, konkurrens och fiendskap mellan olika kulturer. Dessutom har populariseringar ofta medfört att filosofins klarhet förlorats inom en och samma kultur. I takt med att sanningsmedvetenheten avtog var ledarna för den filosofiska kulturen tvungna att framföra den nedärvda läran mer och mer auktoritärt, dvs. med en maktmedvetenhet som var oförenlig med det filosofiska syftet. Detta ändrade förhållandet mellan representanterna för den filosofiska och den världsliga kulturen. Det naturliga samarbetet upphörde och det uppstod rivalitet om makten med brytningar och sammandrabbningar som följd, vilket inte gagnade någon av parterna. Följden blev djupare och djupare förvillelse tills någon annan kultur tog över eller människorna tog sitt förnuft till fånga och rekonstruerade den logik som gav den ursprungliga filosofin dess bärkraft.

Naturvetenskapens syn på filosofin

En historiskt sett enastående förändring inträffade med utgångspunkt från Europa när man från 1500-talet och framåt började satsa på att utveckla tekniska instrument, t.ex. stjärnkikare och mikroskop, i hopp om att så småningom kunna korrigera bristerna i de gamla filosofierna. Engagemanget blev snart fullständigt och spreds snabbt över hela jorden när utvecklingen av boktryckarkonsten och andra massmedier tillsammans med olika energidrivna apparater skapade nya möjligheter till kunskapsspridning och kommunikation.

I början av den tekniska utvecklingen ansåg man det naturligt med samverkan mellan filosofi och teknologi och man betraktade dessa bägge kulturer som nödvändiga. Man var medveten om att den vetenskapliga forskningen utesluter filosofiska funderingar eftersom den vetenskapliga disciplinen kräver att man inte tar hänsyn till "sinnesrörelse", dvs. till det subjektiva. Vetenskapsmän får endast befatta sig med det objektiva, det mätbara, dvs. "materiarörelse" som man har uppdelat i organisk, biologisk, och o-organisk; mekanisk.

Teknologin blir självändamål och filosofin avfärdas

De senaste århundradena har dock intresset för teknologins utveckling lett till att den kulturen har utvecklats till ett självändamål. Det inleddes när man i början av 1800-talet gick in för förhoppningen att kunna komma fram till hela sanningen om verkligheten med endast den vetenskapliga metoden. Samtidigt började man utpeka den filosofiska kulturen - och därmed tron på en levande orsak - som grunden till mänsklighetens alla förvillelser. För att ingen ska kunna ifrågasätta meningen med denna helt ensidiga utveckling av den ena kulturen, har man avfärdat tanken på Gud och meningen med tillvaron och därmed helt uteslutit den filosofiska kulturen i uppfostran och utbildning.

Energi och materia

Den filosofiskt sett mest betydelsefulla upptäckten som den moderna forskningen har lett fram till är upptäckten att det som vi med våra sinnen uppfattar som materia inte är materia i egentlig mening. Det är bara en energiform bland andra energiformer som rörelse, ljus, värme, elektricitet m.m. Detta framgick redan av Einsteins berömda formel från 1905: E=mc².

För några år sedan lyckades man på ett mera praktiskt sätt åskådliggöra att det vi uppfattar som materia verkligen kan vara en illusion. Med hjälp av en laserstråle konstruerade man tredimensionella bilder, sk. hologram.

Man har i de gamla kulturerna ofta varit medveten om sinneserfarenheternas relativitet och klart hänvisat till att det vi ser är en illusion, ett sken, och inte verklighetens egentliga existens (jfr Maya inom hinduismen eller Platons grottliknelse).

Man kunde dock inte redogöra för sina teorier på samma objektiva sätt som dagens vetenskap och kunde därför inte heller dra några klara slutsatser om verklighetens uppbyggnad. I stället för den moderna teorin att energi kan övergå i olika former, tänkte man sig att materian kunde omvandlas till olika former, från finare till grövre. Därav kommer föreställningen om olika element: jord, vatten, eld, luft och eter.

Man tänkte sig två materiella verkligheter vid sidan av varandra. Den ena delen av verkligheten betraktade man som bestående av "fin", subtil materia som därför är osynlig och opåtaglig: t.ex. andeväsen, själar och astralkroppar. Den andra delen av verkligheten, som vi uppfattar med våra fem sinnen, menade man vara uppbyggd av grövre materia och därför synlig och påtaglig.

Med anledning av den moderna energiteorin måste vi helt lämna de inom religionerna fortfarande kvarlevande föreställningarna om olika materiaformer. Men då får vi inte göra misstaget som många vetenskapsmän håller på att göra: att helt slopa materiabegreppet och i stället tänka att energi, funktioner och funktionsmönster är den ursprungliga verkligheten.

Energi betyder kraft, funktion, arbete och kan inte finnas för sig själv, utan enbart förekomma som en potentiell eller aktiv egenskap hos någonting som existerar. Att hela vår synliga verklighetsbild är energi betyder att den inte är mera verklig än bilderna på en TV-skärm. Det förklarar också varför allting som vi ser är förgängligt och förstörbart.

Enligt den moderna vetenskapen kan rörelseenergi (c) uppträda i potentiella former (m). Detta skapar vår föreställning om döda ting. Den "materialiserade energin" kan inte vara orsaken till skeendet i verkligheten. Orsaken som har förmågan att oavbrutet kunna uttrycka hela vår verklighetsbild måste vara en i materiell mening bestående och enhetlig existens som i sin helhet är osynlig och opåtaglig.

 

« »